Välkommen, lek pågår!

6 Feb

IMG_2890Att leva nära en tvååring varje dag lär en verkligen mycket om livet. Jag har aldrig förut tänkt så mycket på lekens kraft, och hur enormt viktig leken är. Jag ser på vår son hur många saker han bearbetar och läker genom sina lekar. Som den favoritlek han lekt i snart ett halvår, då han leker att han åker iväg och jobbar ”baka snart!”. Helst med både bil, hjälm, ryggsäck, förkläde och tofflor. Sen kommer han tillbaka, säger strålande ”baka!” och jag säger Välkommen tillbaka! och ger honom en stor kram. Om och om igen. Eftersom vår son är adopterad och de facto har ett flertal jobbiga uppbrott bakom sig förstår jag att han haft stort behov av leka så. Att våga lita på att den som jobbar kommer hem när den jobbat klart.

Jag tänker på allt detta när jag läser Jujja Wieslanders bok ”Leka lite grann – lärdomar av små barn”. En underbar liten bok som gett mig så många tankeställare. Vördnad faktiskt, inför det arbete sonen gör i sin lek. Och jag försöker verkligen att inte bara storma in utan brygga över från leken in i livet i övrigt som också måste pågå. Maten, blöjbytena, sovstunden, badet, påklädnaden.
Ibland tycker jag att jag lyckas så himla bra. Som när sonen inte ville ha lunch ”Nej tack.” Han är i alla fall mycket artig 🙂 Jag såg att han lekte med två giraffbarn och var mitt i något med dom där dom skuttade på fönsterbrädan långt bort. Då tog jag fram giraffmamman och bad henne ropa på sina giraffbarn att de behövde giraffmat. Sen dukade jag fram en giraffskål med lite lite mat i.

IMG_3306Där slant jag ju rejält i tanken, för självklart ville ju sonen också bara äta från girafftallriken… Men ändå! Jag fick ju bara bjuda girafferna på mer mat, det gick ju bra. Vad mycket roligare det blir för oss båda två att leken får plats. Att sagorna får leva i vardagen, att vi har med oss djuren, sagofigurerna och våra sånger i tanken när vi fixar runt här hemma. Det var många många år sen jag sjöng så mycket som jag gör nu. Massor. Och jag som sjöng konstant när jag var liten. Nu gör jag det igen med mitt barn. Det är härligt att få hjälp att återknyta till den där sjungande flickan inom mig.

Så här skriver Jujja Wieslander i boken om barnens många uttryckssätt:

”Min djupaste uppfattning vad gäller barn är denna: De vill, försöker och gör med alla medel vad de kan för att få vår kärlek. De arbetar idogt från sin första minut med att förstå var de hamnat och hur de ska behärska sin kropp och sitt förstånd för att begripa det. De använder alla sina hundra språk för att försöka meddela sig med oss, tala om vad de har lärt sig och vad de inte kan förstå. Barnens språk är lek, sång, kropp, ramsor, trams, bilder, spring och krångel. Barnen berättar och frågar på ett för oss stackars enspråkiga vuxna främmande språk. Det kommer an på oss att försöka minnas dessa språk. Vi har alla en gång behärskat dem. Vi får försöka plocka upp dem igen. Låta barnen vara våra lärare. Så himla svårt är det inte. Lyssna. Fråga. Läs en saga. Sjung en sång tillsammans. Gör en liten utflykt.”

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: