Människans förmåga till grymhet

10 Feb

13044187_O_1Har just läst andra delen av Jonas Gardells trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Har tänkt läsa den så länge, och hade jag vetat vilken enorm läsupplevelse det var hade jag gjort det för länge sen. Tror jag blev lite mätt i förtid av alla triljoner intervjuer i både dagspress och magasin. Tyvärr innebar det ju att jag missade tv-serien på SVT eftersom jag tänkte läsa böckerna först. Nu finns den inte längre kvar på play. Anyway. De två första böckerna är helt fantastiska. Sorgliga, tänkvärda, starka, livsbejakande och djupt gripande.
Har tidigare läst en hel del om hur samhället bemötte homosexuella på 80- och 90-talet så mycket av det som stod var inte nytt men blir ändå väldigt starkt klätt i Jonas Gardells ord.

Tänker på allt det grymma som denna generation homosexuella utsattes för. Att ovanpå sjukdomsbeskedet få ett så omänskligt bemötande av samhällets alla instanser. Då när ett positivt hiv-test var en dödsdom.
Att människan som varelse har en sån förmåga till grymhet.

MV5BMjQ1OTM3OTY0MF5BMl5BanBnXkFtZTcwNTY4MDU4Nw@@._V1_SX214_Tänker på filmen Hemingway & Gellhorn som jag såg via HBO för några veckor sen.

Det blev för mig ett första möte med journalisten Martha Gellhorn, en av 1900-talets mest betydande krigskorrespondenter. Under hennes 60-åriga karriär (!!) rapporterade hon från alla de stora krigen, självklart även från andra världskriget. ”I followed the war whereever I could reach it”. Hon landsteg med trupperna i Normandie, förklädd till sjuksköterska och skrev så det glödde om allt hon såg. Helt otrolig människa. Ändå hade jag aldrig hört talas om henne. Efter filmen såg jag en intervju med henne på som jag kan rekommendera varmt. Att se Hollywood-filmen som uppvärmning var inte dumt heller. I intervjun, där hon sitter med en cigarett i handen och ömsom suger i sig, ömsom petar i ett askfat, beskriver hon bland annat hur det var som en av de första journalisterna på plats när de öppnade koncentrationslägret i Dachau. All den grymhet människan är kapabel till var nära att knäcka henne fullkomligt. Att se med egna ögon vad människor kan göra med och mot varandra.

Jag förstår om Jonas Gardell också behövt gråta floder av att få ur sig sin trilogi. Människans förmåga till grymhet är fruktansvärd.
Tänker på inledningen till andra boken i trilogin:
”I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids. Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt. På sängens kortsida var ett anslag uppsatt. Får ej vidröras”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: