Arkiv | barn RSS feed for this section

Rosenhill och Mälarbad

9 Jul

20130709-191455.jpg
Började dagen med lite fixande och sen åkte vi på utflykt till Rosenhill på Ekerö och käkade lunch. Det är ett så fantastiskt härligt ställe där skrot och gamla saker står för inredningen på fina och finurliga sätt. Återbruk på snitsigaste vis. När äppelsäsongen är igång har de även ett eget musteri. Då står bilarna på kö med bakluckorna fulla av äpplen som omvandlas till must.

20130709-193206.jpg

20130709-193216.jpg

Efter en sovpaus gick vi och badade i vårt eget Mälarvatten. Underbart med ljummet vatten mot fötterna och sonen tyckte det var hur mysigt som helst.

Baddagar

8 Jul

Helt plötsligt är det den första semesterdagen och jag hänger inte riktigt med i svängarna. Det är underbart att få uppleva andra sommaren med barn och strand och sommarliv, även om sonen stundtals är så treårstrotsig att han nöter sönder hjärnan på oss… Starka och viktiga drivkrafter i en liten kropp.

20130708-124556.jpg

20130708-124607.jpg

Välkommen, lek pågår!

6 Feb

IMG_2890Att leva nära en tvååring varje dag lär en verkligen mycket om livet. Jag har aldrig förut tänkt så mycket på lekens kraft, och hur enormt viktig leken är. Jag ser på vår son hur många saker han bearbetar och läker genom sina lekar. Som den favoritlek han lekt i snart ett halvår, då han leker att han åker iväg och jobbar ”baka snart!”. Helst med både bil, hjälm, ryggsäck, förkläde och tofflor. Sen kommer han tillbaka, säger strålande ”baka!” och jag säger Välkommen tillbaka! och ger honom en stor kram. Om och om igen. Eftersom vår son är adopterad och de facto har ett flertal jobbiga uppbrott bakom sig förstår jag att han haft stort behov av leka så. Att våga lita på att den som jobbar kommer hem när den jobbat klart.

Jag tänker på allt detta när jag läser Jujja Wieslanders bok ”Leka lite grann – lärdomar av små barn”. En underbar liten bok som gett mig så många tankeställare. Vördnad faktiskt, inför det arbete sonen gör i sin lek. Och jag försöker verkligen att inte bara storma in utan brygga över från leken in i livet i övrigt som också måste pågå. Maten, blöjbytena, sovstunden, badet, påklädnaden.
Ibland tycker jag att jag lyckas så himla bra. Som när sonen inte ville ha lunch ”Nej tack.” Han är i alla fall mycket artig 🙂 Jag såg att han lekte med två giraffbarn och var mitt i något med dom där dom skuttade på fönsterbrädan långt bort. Då tog jag fram giraffmamman och bad henne ropa på sina giraffbarn att de behövde giraffmat. Sen dukade jag fram en giraffskål med lite lite mat i.

IMG_3306Där slant jag ju rejält i tanken, för självklart ville ju sonen också bara äta från girafftallriken… Men ändå! Jag fick ju bara bjuda girafferna på mer mat, det gick ju bra. Vad mycket roligare det blir för oss båda två att leken får plats. Att sagorna får leva i vardagen, att vi har med oss djuren, sagofigurerna och våra sånger i tanken när vi fixar runt här hemma. Det var många många år sen jag sjöng så mycket som jag gör nu. Massor. Och jag som sjöng konstant när jag var liten. Nu gör jag det igen med mitt barn. Det är härligt att få hjälp att återknyta till den där sjungande flickan inom mig.

Så här skriver Jujja Wieslander i boken om barnens många uttryckssätt:

”Min djupaste uppfattning vad gäller barn är denna: De vill, försöker och gör med alla medel vad de kan för att få vår kärlek. De arbetar idogt från sin första minut med att förstå var de hamnat och hur de ska behärska sin kropp och sitt förstånd för att begripa det. De använder alla sina hundra språk för att försöka meddela sig med oss, tala om vad de har lärt sig och vad de inte kan förstå. Barnens språk är lek, sång, kropp, ramsor, trams, bilder, spring och krångel. Barnen berättar och frågar på ett för oss stackars enspråkiga vuxna främmande språk. Det kommer an på oss att försöka minnas dessa språk. Vi har alla en gång behärskat dem. Vi får försöka plocka upp dem igen. Låta barnen vara våra lärare. Så himla svårt är det inte. Lyssna. Fråga. Läs en saga. Sjung en sång tillsammans. Gör en liten utflykt.”

 

Slutspurt på jaktfilten!

22 Nov

Slutspurtar på jaktfilten. Har sytt maskinsöm, klippt, plockat upp för resårkant och plockat upp bakom resårkanten för att dölja och skydda de klippta trådarna. Den blir så fin! Nu återstår bara att tvätta och sträcka. Och nu när jag slutfört nästan alla pågående stickprojekt blev jag helt rådvill… Vad göra nu? Jag borde sticka något fint åt mig själv för en gångs skull. Men vad? Får fundera på det. Eller borde jag göra någon liten julklapp kanske…

20121122-115707.jpg

20121122-115722.jpg

20121122-115729.jpg

Konsten att tagga ner…

16 Nov

Idag firade vi att vår älskade gullunge fyller två år. Känner att det är så lätt att trissa upp ambitionsnivån och kraven på sig själv, vilja ordna det perfekta kalaset med hemgjort från början till slut. I Jan Hedhs glassbok finns till exempel ett förslag på glace au four för de minsta i form av en igloo med små isbjörnar utanför och ett helt vinterlandskap. En del av mig tycker det är en toppenide! Vill vara perfekta mamman och göra det perfekta kalaset. Som tur är har jag vänner som fantastick-Ulrica som hjälper mig att tagga ner till en lite mer hanterbar nivå… Sagt och gjort så köpte jag tårtbottnar, snabbmarsan, färdigt marsipanlock och burk med krossad ananas. Kände mig som ”Nigella Express”. Tog upp sommarens nedfrysta jordgubbar för lite flärd, kokade 5 min med syltsocker och kylde i diskhon medan jag vispade marsanpulvret med kall mjölk, pressade juicen ur ananasen och vispade grädden. Tog ananas på understa locket, med vaniljkkrämen ovanpå. Nästa lager tog jag jordgubbbssylten med vispad grädde ovanpå. Smetade grädde runt hela tårtan och la sen på färdigt marsipanlock. Lät tårtan stå någon timme innan servering.
Sen log jag när flera tyckte att det var den godaste tårta de ätit på länge! Keep it simple.

20121116-215634.jpg

20121116-215732.jpg

En plopp till kaffet…

12 Nov

20121112-172305.jpg
Den där stunden på dagen när sonen precis somnat en stund, och jag gör en cappucino. Kanske har jag sån tur att det finns en liten plopp till kaffet också… Sådär precis lagom. Och lika härligt som det är med barn, lika skönt är det när dom sover…

Såpatricket

11 Nov

20121111-123715.jpg

Som min kompis Jannice sa, nu kan du aldrig gå tillbaka…

Har lärt mig världens enklaste trick för att få köksbänken och alla ytorna att glänsa på nolltid så att våra vackra 60-talsglas kan spegla sig i glansen och allt se ut som om vi har koll på livet.
En sprayflaska. I med vatten och några matskedar såpa. Spraya på ytorna, låt verka liten stund om fettigt och fläckigt, torka med kökstrasan. Klart. Ibland behövs upprepad procedur på envis fläck, oftast inte. Det fina i kråksången är att såpan till skillnad från ilskna uttorkande rengöringsmedel vårdar sten, trä osv, fettar in, täpper till så det blir ännu lättare att torka nästa gång. Miljön tackar inte nej heller.

Såna saker som verkligen förenklar vardagen. Gillart!

%d bloggare gillar detta: